Kära morfar ♥

Jag och min älskade morfar i Orsa björnpark, Grönklitt.

Idag skulle min morfar ha fyllt 87 år men 1998 så kom cancern och tog min kära morfar. Förhoppningvis till en fin plats för han förtjänar det bästa. Han var den mest omtänksamme och den snällaste man jag någonsin kännt. Det går inte en dag utan att jag tänker på morfar och det går inte en dag utan att jag saknar honom. Så himla mycket. Jag skulle göra vad som helst för att ha honom tillbaka i mitt liv. Han var alltid den jag vände mig till när jag behövde prata med någon och han lyssnade utan att döma, han gav bra råd och han berättade historier som man kunde sitta och lyssna på i timmar.
Jag blir ledsen när jag tänker på allt som han aldrig fått vara med om. Han fick aldrig se mina syskonbarn Magnus och Klara som föddes efter att han dött. Han fick aldrig se de andra barnbarnsbarnen växa upp och se dem ta studenten eller få körkort eller se dem spela fotboll eller dela hans intresse för trav. Han fick aldrig se mig ta studenten eller fira mig när jag klarade körkortet. Han kommer aldrig att få träffa mina barn, om jag skaffar några i framtiden och han kommer inte få se mig i brudklänning om jag någonsin kommer att gifta mig.
Det är sådant jag tänker på ofta. Sedan hade jag så gärna velat höra vad han hade sagt om pojkvänner eller om resor man gjort eller de val i livet som man gjort. Det finns så mycket inom mig som jag skulle vilja berätta för honom som jag inte kan för att han inte finns här.

Jag saknar dig och älskar dig morfar! ♥

Kram

-Emma