Något som jag ännu inte tagit upp i denna blogg ännu är att min mormor blev sämre och avled på söndagskvällen, alltså dagen innan jag åkte ned till Göteborg. Det kändes inte bra alls. Jag hade varit så lugn och tyckt att det vore bäst för mormor som hade ont men när det väl hände så rusade mina känslor runt i kroppen och jag föll ihop i gråt. Jag bara satt och skakade och grät under söndagskvällen.
Mamma bestämde sig dock för att hon ville ta ett sista farväl så hon ringde min bror Svempa som kom och hämtade upp oss två vid tio-tiden på kvällen i söndags(ja jag bestämde mig för att åka med också) och vi åkte in till ålderdomshemmet där hon bodde. När vi kom fram så kom sjuksköterskan och mötte oss och bekräftade att hon hade avlidit. Mamma,jag och brorsan gick upp till mormors rum och där väntade två stycken ur personalen. De hade lagt en ros i mormors famn med hennes händer knäppta runt den. Hon låg där och såg så lugn och fridfull ut och jag började än en gång att gråta. Jag hade aldrig tidigare fått tagit farväl av någon närstående då jag varit för liten för att följa med när min farmor och morfar avled. Det är verkligen en speciell känsla som inte går att beskriva.
Hon var fortfarande varm när jag kände på hennes hand men sakta ju längre tiden gick så blev den mer och mer kall. Personalen satte på henne hennes favoritkläder och lämnade oss i rummet en stund så att vi fick ta farväl. Med tårarna rullandes ned för min kind så stod jag där och strök över mormors panna och hennes händer och kunde inte få ur mig något annat än "lilla mormor". Det är en så otrolig obeskrivbar känsla,man är så uppriven på insidan. Det gör så ont.
När vi skulle gå så tog jag och kramade om henne och viskade "jag älskar dig". Jag kan helt klart säga att det är det värsta ögonblick i hela mitt liv. På något konstigt sätt så lyckas vi människor gå vidare, inte glömma och aldrig sluta att sakna,men man lyckas gå vidare även fast det gör ont länge. Jag vet att det kommer att göra det för mig men jag vet att mormor har det bra nu och att hon har fått träffa morfar igen ♥
I alla fall till dagen här nu då. Idag så har mamma och jag varit in på begravningsbyrån och bestämt olika grejer inför begravningen,som för övrigt kommer att vara den 12 mars och det kommer bara vara vi närmast anhöriga,det känns skönt.
Vi bestämde annons som ska vara i tidningen,blommor på kistan,vilken musik det ska vara osv. Det känns bra att få ha varit med och valt lite grann. Jag håller fortfarande på och bestämmer mig om jag ska säga några ord om mormor på begravningen, men det är så mycket man vill säga och så lite tid. Jag ska försöka få ihop något fint innan vi ska träffa prästen så att han vet om, om jag nu ska prata. Jag vill verkligen.
Efter mötet på begravningsbyrån(som föresten har världens bäste begravningsentreprenör,han är så himla bra) så åkte vi hem och åt lunch med pappa och sedan så begav vi oss av till ålderdomshemmet där mormor bodde för att plocka undan sakerna i hennes lägenhet. Vi plockade i en massa saker i kartonger i några timmar och sedan åkte vi hem. Vi ska flytta ut allt imorgon så att det blir klart. Vi är tvungen att vänta till imorgon för att då ska syrran hjälpa oss och så har vi en släpvagn så att vi får plats med saker. Det är väldigt mycket att ordna när en människa avlider och det är tur att man finns där för varandra.
Jag var för övrigt väldigt nervös för att åka tillbaka dit idag för jag visste inte hur jag skulle reagera när inte mormor fanns där längre. Jag lyckades gå in i lägenhet men när jag kom fram till hennes säng så kom tårarna. Man kunde fortfarande se spår av att hon hade legat där,även fast det gått dagar och man kunde fortfarande känna doften av henne. Ja ni vet när man kommer någonstans och det luktar välbekant och man känner sig trygg, den doften. Det var väldigt konstigt.
Jag hittade en väldigt fin dikt som jag skulle vilja dela med mig. Den är på engelska,men väldigt fin och den berörde mig väldigt mycket ♥
Jag saknar dig.... ♥
- Emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar